amerikaner, amerikaner

Jag skulle som sagt ut på liten shopping spree igår vid tolvtiden. Jag stannade till vid Jalan Alor på vägen. Jalan Alor är en ganska sunkig turistfälla med massor av matstånd. När jag hade köpt mina satay spett från favoritstället insåg jag att det inte fanns så många lediga stolar. Jag fick helt enkelt dela bord med någon annan. Så jag frågade om jag fick sätta mig vid ett bord där det fanns plats. Jag tänkte inte så mycket på det utan satt och smsade folk jag försummat under Singkan-vistelsen och åt samtidigt. Jag noterade att mannen vid bordet också satt och pratade i telefon.

Då viftar han med handen framför mig och jag inser att det är mig han vill prata med. "Excuse me, miss...". Då visar det sig att den här mannen spelar bas i bandet ovan och flyttade till KL för två veckor sedan. Vi pratar lite om staden och så. Jag engagerar mig inte så mycket i samtalet, så det som komma skall är inte framprovocerat eller väntat på något sätt.

"I would like to take you out for a cup of coffee or dinner sometime because you are pretty much the nicest person I have met since I got to this country. However, I have some conditions, you have to smile and you cannot have a boyfriend that is bigger than me."

Haha, ok, tack så hemskt mycket för erbjudandet. Jag känner mig verkligen hedrad och ska försöka uppfylla dina krav. Jag svarar typ inte på erbjudandet för han bara fortsätter prata. Sen reser han sig upp och säger "Ok, I am gonna take off now. Can I just say that you have the most beautiful eyes ever. I hope that won't destroy my chances with you". Och sen försvinner han.

Jag säger bara: endast en amerikan. Det roligaste är ju ändå den där postern han gav mig med sitt namn. Studera den noggrannt. Jag tycker det är helt sjukt:)

Igår kväll på pinchos och envie var trevligt även om jag och ranjeetha hade ännu en raggningssession med en amerikan. De är i alla fall inte blyga. Så, nu ska jag sluta tjata om raggningsförsök och komma på något bättre att skriva om.