onsdag 10 november 2010

Ohne dich.

Ber verkligen om ursäkt för oförskämt dålig uppdatering. Det betyder inte att jag inte har något att blogga om. Tvärtom händer det mycket hela tiden. Ikväll har jag till exempel varit och kollat på "the social network" med jobbet. Alltså, vi snackar facebook-film. Som tur var såg vi den i orginalversion, det vill säga inte tyskdubbat. Eftersom jag känner mig lite stressad kär vi lite short facts idag.

Konstiga företeelser i Berlin1: Folk sitter kvar i biosalongen under eftertexterna. Vad väntar de på? Easter eggs?

Konstiga företeelser i Berlin2: Man börjar i regel inte jobba förrän tidigast 9.00. Hej, vad hände med robotarna?

Konstiga företeelser i Berlin3: Dagligen ser jag folk som dricker öl på tunnelbanan. Då menar jag definitivt inte socialt utstötta, utan alla. Helt accepterat oavsett tid på dygn.

Konstiga företeelser i Berlin4: Varje fredag när vi har "stormöte" med hela företaget halv fem bjuds det på öl och musik som inledning.

Här sitter team Sweden och smuttar på öl och Club Malte en fredagseftermiddag. Behöver jag säga att vi är den bästa avdelningen?

Det blev afterwork också. Mest för att Karolina gillar fredagsmys så mycket och Emmi tycker om att "tala allvar" med sina undersåtar över en Moscow Mule.

Per beställer en öl av modebloggerskan som extraknäckte som servitris. Christoffer letar efter en gut und günstig-märkning.

söndag 7 november 2010

På min gata...

sover en labrador på en rosa filt i videoaffärens skyltfönster.

onsdag 3 november 2010

Ett leende... i Berlin!!

Jag råkade komma lite väl tidigt till jobbet. Så kan det gå ibland =) Därför hinner jag med ett litet inlägg här.

Eftersom Berlin inte är min första utlandsvistelse blir det en ständig jämförelse med hur Australien och Malaysia behandlade mig som nyanländ. Tyvärr får jag väl säga att Berlin är betydligt mindre välkomnande. I Australien och Malaysia frågade folk mig genast om det var första gången jag var på deras kontinent och om jag trivdes, vart jag ville resa och så vidare. Dessutom kom främlingar ofta fram och pratade med mig och frågade mig om ditt och datt. Ett sådant beteende finns inte i Tyskland. De enda som varit intresserade är de som själva är ute på resa eller själva är främlingar i Tyskland. Ingen ler på tunnelbanan. Man ger inte sin sittplats till de äldre på tunnelbanan. Till Berlin och tyskarnas försvar vet jag mycket väl att svenskarna inte är bättre när det gäller sådant här. Absolut inte! Därmed är flytten till Berlin den som gett mig mest insikt i hur det måste vara att komma till Sverige.

Smiling Asia - ett minne blott.

Så... Till min förvåning var det en man som började prata med mig i hissen i morse. Utan någon agenda... tror jag i alla fall. Han frågade om jag behövde flyga eftersom jag drack en red bull. Sedan fortsatte han skämta på tyska. Jag förstod inte så mycket, men det var jackpott ändå. Kanske har jag nått the tipping point nu och alla kommer att le hela tiden. I just know it.

Bis Bald!