torsdag 18 mars 2010
Sol och värme
Det är det varje dag jag går till jobbet. Jag går ner för en smal trappa som leder stegen från vår lilla lummiga kulle ner i hektiska Bukit Bintang-området. Där är matstånden öppna dygnet runt. Det säljs att från torkad kebab till frukt. Vidare upp förbi en kombinerad parkering och biltvätt. Därifrån svänger jag in på en riktig turistgata. Där möts man alltid av västerländska pensionärer i fotriktiga skor och försäljare av fejk-attiraljer. Sen går jag dödsföraktande över gatan (ljusen fungerar aldrig) och hoppar på monorailen. Två stationer monorail, sen är jag framme.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Monorail,ar det vagnar som går en bit upp i luften? Värme o sol varje dag, det vill vi ha lite av nu. Ynka4gr dimma o smutsig snö. Verkar inte allt för långt till jobbet. Då kan man ta sej lite frukost längs gatan. Du använder väl också rejäla promenadskor?? Kram. mamma
SvaraRaderaJag gillar din målande beskrivning! De känns nästan som att jag går där med dig - i mina flip flop och trycker i mig kebab med torkad frukt klädd i min blommiga burka med spetsdetaljer (tror du de finns såna??) ;)
SvaraRaderaMamma: Monorail går en bit upp i luften, men namnet kommer från att det bara är ett tågspår. Jag brukar faktiskt köpa frukost i Angkasa Raya (huset där jag jobbar). Haha, nu på helgerna kan jag ha mina kawasaki iaf. Annars blir det mycket ballerinaskor. Kram
SvaraRaderaMindy: Ja, man får försöka ibland. Du, allt som går att köpa finns i den här staden. Det lovar jag dig. Jag ser till exempel tiffany & co och harrods butiker härifrån starbuck's där jag sitter. Kanske LITE över min prisklass. Mest nöjd är jag över att Zara och topshop finns här. Dock inget h&m =( Kramar
SvaraRadera