nam nam

Att vandra runt i Saigon/Ho Chi Minh City är ett litet äventyr i sig. Jag visar...

Saigon River är inte någon skönhet direkt, men den är liksom förutsättningen för att staden finns just här, så vi börjar med en bild på den.

Emma tycker att den där fågeln ser lite gapig ut.

Slapper å lidt han da.

Motorcyklar överallt i hela staden.

Gatuförsäljning, också överallt i hela staden.

Också lite sömnig. Hon är dock ursäktad, hon har ju levt länge.

Eftersom det är monsunperiod i Vietnam fick vi ta lite regnpauser på våra stadsvandringar. Här äter jag vietnamesiska Phoo nudlar och Emma några vårrullar.

Plötsligt förstår jag varför Emma så gärna ville åka till Vietnam. Hon har en franchisetagare här tydligen.

Jag vet inte vad de gör, men det ser exotiskt rörigt ut på något vis.

Barberargatan med barberare som barberar barbarer på barer. (sjukt dåligt skämt I know).

En fruktförsäljare som tar en liten regnpaus precis utanför vårt hostel.

Vietnamesiska nudlar, icke friterade. Mums!

Besök på War Rememberance Museum. Inledande ord från amerikanska konstitutionen underskriven 1776.

Många riktigt jobbiga bilder från Vietnamkriget.

Det fanns även en del av utställningen där de visade hur fångar kunde ha det under kriget.
Lite fel tillfälle att spexa kanske, men vissa kan inte hantera känslor.
Kvällning över Ho Chi Minh City.

Lite karaeokefest är väl aldrig fel?

Kommunistarkitektur och staty över Mr Ho Chi Minh himself.

En dag råkade vi komma till den värsta slumen jag någonsin varit i. China town i Ho Chi Minh City. Här såg vi folk kasta massa skräp i kanalen och givetvis såg man råttor springa omkring där nere.

Egentligen var vi bara här för att se lite pagoder och tempel. Se så glada vi blev när vi hittade några.
Tittar ni riktigt noga på mitt ansikte här så ser ni den brännskada jag ådrog mig vid kusten. Dock har jag ömsat skorpor och skinn två gånger om och tror inte att det blir något bestående :)

Imorgon kommer bilder från Mui Ne Beach. wihooo

the tunnels

Förvånansvärt pepp för att vara på krigshistorisk mark. Till höger syns för övrigt den amerikanska kvartetten som ingick i vår grupp.

Elly, vår guide eller killen med världens roligaste engelska, demonstrerar gerillavapen från 70-talet.


Kvarlämnade amerikanska vapen från 70-talet.


Nyfiken som hon är, den lilla, hittade Emma en lucka i marken. Där skulle hon ner.

Där kan hon sitta med sig!

Dags för den stora uppgiften. Nu gäller det att inte backa.

Emma tar det lite lugnt i Cu chi tunneln. Kriget varade ju ändå i tjugonånting år.

Jodå, bara hundra meter.

Aaaaah, springa springa! Man vet aldrig vem som kommer efter en.

Och så var vi framme. Lite för fort visade sig eftersom vi inte återfann gruppen på ett tag. De hade gått upp lite tidigare. Mörkt sa dem. Trångt sa dem. Insekter sa dem. Skitigt sa dem. Fuktigt sa dem. Obehagligt sa dem. Har ni aldrig varit på sjöbo marknad sa vi.

Den guidade turen avslutades smakfullt nog vid en skjutbana där man kunde prova på de olika vapnen som använts under kriget. Man fick betala per skott.

Av vår grupp på 20 turister var det bara fyra som ville skjuta efter att ha hört hur många civila som dött under kriget, hur mycket landet fortfarande lider och träffat handikappade från kriget. You guessed it! God bless the Americans.

We are not in Kansas anymore. Vilket ljud alltså. Jag gick och köpte en glass istället.

Yes, getting down and local.

King Cong?

miss saigon

Ok, ni får nöja er med en bild från Saigon/Ho Chi Minh City för idag. Mitt internet är knäppare än vanligt. Den här bilden är å andra sidan min favorit från Vietnamresan. Systrarna Jeppsson är bara lite sugna på kex. Plötsligt är de i en situation med en sjukt rädd katt, en ilsken butiksägarinna och hennes man som måste fixa listen på hyllan NU. Haha, vad kan man säga. Jag skrattar ihjäl mig och Emma ser mest rädd ut och vill ta sina oreos och springa.

Viet Cong visited

Vi kom till Ho Chi Minh City i fredagskvall. En stad med mycket motorcyklister, monsoon rain och asiatiska klicheer. Igar kollade vi in stan inklusive marknader, Saigon River och krigsmuseum.


Fast jag maste saga att dagens aventyr var betydligt roligare. Vi akte ut till Cu chi tunnlarna, dar viet cong gerillan gomde sig under Vietnam-kriget. 100 meter langs med tunnlarna krop vi. Awesome! Jag publicerar Emmas bilder darifran sa snart som mojligt. Haha, 120 cm hoga var tunnlarna bara. Inget for folk med klaustrofobi. Dessutom besokte vi en handikapsfabrik pa vagen ut... som var valdigt suspekt. Imorgon bitti drar vi till vietnamesiska kusten. Vi valde ett resemal som inte lag sa langt bort eftersom vi snart flyger tillbaka till KL igen. Mui Ne Beach blir det. Rapport kommer forhoppningsvis.

Syster här, utfyllnadsinlägg

Jag SKA lägga upp bilder från helgen i Cameron med Emma och Nordin sisters. Men eftersom jag är busy busy denna veckan, blir det nog efter Vietnamresan. Jepp, jag och Mems åker till Ho Chi Minh City på fredagkväll. Tala om äventyr. Så, inga bilder idag. Däremot länkar jag till två filmer som spelades in under den där galna veckan i Singapore. Very business-oriented, yet witty.



Och ja, jag producerar bara media. Det är det enda jag gör=) Eller inte, som tur är för STC gör jag annat också.

9-5

Utsikt från nya kontoret. Nice, eh?

Hejsan! Det är onsdag, klockan är snart nio och jag är hemma! Det är helt fantastiskt. No more grave-yard shifts. Eller inte på typ tre veckor i alla fall. Jag tänkte fira med sömn. Jag har mest jobbat de senaste veckorna, så ni får lite bilder från kontoret. Imorgon kommer Emma och på fredag åker vi till Cameron =)

På mitt skrivbord står den konstigaste present jag någonsin fått. En kollega gav mig en rosa brevöppnare med en dansande klump på för ungefär en månad sedan. Jag ser den dock som ett token of appreciation.

Fredagsunderhållning. Vårt kontor ligger ju nära den amerikanska ambassaden, så här gick de 5000 demonstranterna förbi efter incidenterna med Ship to Gaza. Eftersom Israel inte är accepterat som ett land i Malaysia fick demonstrationerna riktas mot Israels viktigaste allierade - USA.

The name of the game

Ah, aint it nice to be an European sometimes? One day you can sky dive into a sea of orange and the other you can enjoy the effectiveness of structured engineering football. And than top the Saturday night with a siesta-goal. Crazy doodle!

Apart from football the last period has meant a great deal of farewells. And today I sadly said goodbye to a very great friend, but since he's Swedish I will see him again very soon. And yes, miss Thing, I wrote this post in English so that you did not need to use Google translate for once=)


We started the weekend at Havanna Club were House of Holland organized a fund raiser combined with the dutch quarter final. OMG! How tall all you other Europeans are. I almost got a bit scared and wished I would've worn my high heels.

Anders could not believe his eyes when he met a guy who was actually taller than him. His name was Klas Jann and he uses the same stylist as Anders.

Stefan, I know you love this picture. You want to remember the moment forever!

"Oh, Neeeedeeerlaaands, oh, Neeedeeerlands", they sang and ordered another Heineken.

Ulrica, who works at the EU-Malaysian chamber of commerce, treasure all things European. She went witty bonanza!

Goal!

The German game at quattro, a club with a theme of the four seasons. It even rains indoors. Here you can see the only German in the room not believing his eyes. What an amazing game!

Around here, when the Germans scored their third goal, all the Argentina supporters started leaving.

Later, the same night, at Frangipangi, Akin is reeling those wins in. She changes shirts as you changes... well... shirts.Haha, Christian, king of Changkat. If you haven't met him you haven't been in KL.

Happy girls eventhough the clock is closing in on Spanish game, i.e. 2.30. Oh, and the bra treat is on me.

Ranjeetha tries to listen, but there's such an interesting game on.

Christian and Lee.

Saying goodbye to this weekend and to Anders, a.k.a. the gentle giant, we visited Luna Bar. Here you actually sit IN the KL skyline. Echt toll!

Anders and Stefan are pulling some sweet oneliners. They both have the famous Gothenburg humour and like to play with words. Furthermore they constantly speak Scanian and try to mimic people from Kvarteret Skatan and such.

Ulrica is enjoying the show. I want to jump into the pool.