Ett leende... i Berlin!!

Jag råkade komma lite väl tidigt till jobbet. Så kan det gå ibland =) Därför hinner jag med ett litet inlägg här.

Eftersom Berlin inte är min första utlandsvistelse blir det en ständig jämförelse med hur Australien och Malaysia behandlade mig som nyanländ. Tyvärr får jag väl säga att Berlin är betydligt mindre välkomnande. I Australien och Malaysia frågade folk mig genast om det var första gången jag var på deras kontinent och om jag trivdes, vart jag ville resa och så vidare. Dessutom kom främlingar ofta fram och pratade med mig och frågade mig om ditt och datt. Ett sådant beteende finns inte i Tyskland. De enda som varit intresserade är de som själva är ute på resa eller själva är främlingar i Tyskland. Ingen ler på tunnelbanan. Man ger inte sin sittplats till de äldre på tunnelbanan. Till Berlin och tyskarnas försvar vet jag mycket väl att svenskarna inte är bättre när det gäller sådant här. Absolut inte! Därmed är flytten till Berlin den som gett mig mest insikt i hur det måste vara att komma till Sverige.

Smiling Asia - ett minne blott.

Så... Till min förvåning var det en man som började prata med mig i hissen i morse. Utan någon agenda... tror jag i alla fall. Han frågade om jag behövde flyga eftersom jag drack en red bull. Sedan fortsatte han skämta på tyska. Jag förstod inte så mycket, men det var jackpott ändå. Kanske har jag nått the tipping point nu och alla kommer att le hela tiden. I just know it.

Bis Bald!