Oslo börjar långsamt, långsamt tina till liv igen. Så också mina äventyr. Eller åtminstone bloggen om dessa.
Mina äventyr är av alltför vardaglig karaktär för att skrivas om. Men det ska förändras. Jag ska ta ur hörlurarna på tunnelbanan, lystra och speja. Sen kommer jag tillbaks och berättar vad som händer. Kort eller långt. Och slänger in en passande bild. Blogging helt enkelt.
Ah, mjukstart. Känns skönt.

Hemma i Veberöd. Lyssnar på musik, jobbar lite, sover mycket. Allt är som vanligt på gården. Förutom en viktig sak. Ingen Emma. Ingen solstråle att dela vardagen med. Alla som har träffat henne vet hur fin hon är. Det som inte alla vet är det band vi har. Hon och jag. Därför känns det så konstigt att hon inte är hemma. Jag förstår först nu hur självklart det har varit för mig. Mems, jag saknar dig men tycker du är grym som vågar och kan förverkliga dina drömmar.