Sisterhood of dresses

Emma, midsommar 2010

Johanna, midsommar 2010

Det här är ju helt fantastiskt! Fastän att jag och syster nu är uppe i en rekordnotering för antal dagar vi inte synts märks det att vi är lika. Det är kanske bara jag som tycker att våra klänningar är lika!?=)

Idag har jag varit på kort visit i New York med Akin, tagit farväl av Stefans föräldrar och skrivit massa mail. Sorry att jag varit lite seg på att svara på dem, men nu hoppas jag att alla har fått.

midsommar (sort of)

Precis som vid Valborg blir det inte så mycket stämning vid svenska högtider. Fast vi åt lite sill, knäckebröd och så vidare. Dessutom hade en fabulous jordgubbstårta bakats. Inte dåligt! I övrigt tror jag att jag börjar bli gammal. Jag vaknade halv fem igår och var på kontoret sju. Haha, något är fel. Sen hade jag en väldigt konstig midsommarnattsdröm. Jag drömde att jag och Emma hittade fler och fler kattungar hemma. Sen insåg vi att vi inte kunde ta hand om alla och ändå hittade vi bara fler. Freud, vad betyder detta?

Hoppas er midsommar var fin och varm!

amerikaner, amerikaner

Jag skulle som sagt ut på liten shopping spree igår vid tolvtiden. Jag stannade till vid Jalan Alor på vägen. Jalan Alor är en ganska sunkig turistfälla med massor av matstånd. När jag hade köpt mina satay spett från favoritstället insåg jag att det inte fanns så många lediga stolar. Jag fick helt enkelt dela bord med någon annan. Så jag frågade om jag fick sätta mig vid ett bord där det fanns plats. Jag tänkte inte så mycket på det utan satt och smsade folk jag försummat under Singkan-vistelsen och åt samtidigt. Jag noterade att mannen vid bordet också satt och pratade i telefon.

Då viftar han med handen framför mig och jag inser att det är mig han vill prata med. "Excuse me, miss...". Då visar det sig att den här mannen spelar bas i bandet ovan och flyttade till KL för två veckor sedan. Vi pratar lite om staden och så. Jag engagerar mig inte så mycket i samtalet, så det som komma skall är inte framprovocerat eller väntat på något sätt.

"I would like to take you out for a cup of coffee or dinner sometime because you are pretty much the nicest person I have met since I got to this country. However, I have some conditions, you have to smile and you cannot have a boyfriend that is bigger than me."

Haha, ok, tack så hemskt mycket för erbjudandet. Jag känner mig verkligen hedrad och ska försöka uppfylla dina krav. Jag svarar typ inte på erbjudandet för han bara fortsätter prata. Sen reser han sig upp och säger "Ok, I am gonna take off now. Can I just say that you have the most beautiful eyes ever. I hope that won't destroy my chances with you". Och sen försvinner han.

Jag säger bara: endast en amerikan. Det roligaste är ju ändå den där postern han gav mig med sitt namn. Studera den noggrannt. Jag tycker det är helt sjukt:)

Igår kväll på pinchos och envie var trevligt även om jag och ranjeetha hade ännu en raggningssession med en amerikan. De är i alla fall inte blyga. Så, nu ska jag sluta tjata om raggningsförsök och komma på något bättre att skriva om.

Really!? Is it!?

Saker som hänt de senaste dygnen är verkligen bisarra. Jag vet att jag alltid haft en förmåga att träffa konstiga människor och hamna i situationer som är udda. Men det vette tusan om inte detta tar priset. Jag skulle kunna berätta här, men eftersom jag vet att det här kommer bli föremål för mången berättelser i framtiden sparar jag det materialet. Singapore kan i alla fall vara riktigt freaky uppenbarligen.

Bara att skratta åt det! Ni får lite nyckelord: porrkung, rullstolsrace, bröstvibrator, kyss på halsen, norrländsk feminism, Tokyodejt?.

Ja, jag kände att jag behövde lite retail therapy och gick till Pavilion och till min lycka hade Forever 21 fått in dessa i 36:or. Med tanke på singaporevistelsen sminkade jag mig inte och gick nästan ut i sovtöjet. Men nejdå, det hjälpte inte. Den här historian drar jag imorgon eftersom visst bildbevis finnes. Den är nästan den mest surrealistiska.

Nu blir det Pinchos med akin, jonathan och resten av aussiesarna. Bröllopsyra på er!

Ikke för å skryte da...

Tyvärr ingen artikel på e24, men väl på stocklink.no. Riktigt bra press. Inte minst som att företagets aktie skjöt i höjden med ca 5,5 % på oslobörsen, förmodligen pga artikeln. Det trodde i alla fall killarna som intervjuats.

Kolla in: http://stocklink.no/Article.aspx?id=68556

Det är mitt och Kjerstis verk. Our baby.

I övrigt har det varit en lååång mässdag. Varit på tre fester under kvällen, bytat ca 50 visitkort och råkat tacka ja till lite dejter i KL. Vi får väl se hur det blir med det. En är ett hett lead i alla fall :) Sleep tight

No hustle

Så här trött, men glad kan man vara när man PR:ar från hotellrummet. Haha, och jag har bytat om/släppt ut håret sen jag kom tillbaks, don't you worry.

Lite city view innan solen gick ner.

1,5 dag av mässa i Singapore avklarade, 3 to go. Både igår och idag har alles varit gut. Härligt positiva och nätverkande människor som jag jobbar med dessutom. Jag vet inte allt vad jag har gjort de senaste dygnen, kommer inte riktigt ihåg. Mycket hoppas jag så jag inte är trött i onödan. Haha, under cocktaileventet som vi hostade i eftermiddags fann jag mig själv lotsa runt två journalister, ta pressbilder och försöka filma talarna. Kändes lite som att anordna en megasittning på något sätt exklusive potatiskastning och "Röda havet".

Det där med att ta pressbilder var kanske inte min grej speciellt som jag inte riktigt hunnit lära mig kameran än. Min förhoppning är dock att länk till en förstklassig artikel inklusive bildspel ska kunna publiceras här imorgon. Fingers crossed! Jag offrade kvällsmat på china town för det om inte annat.

Well, nog om det, störst idag är ju ändå att Josse fyller 25! Twenty five, we are talking grown up here. Dessutom köpte hon ett hus förra veckan. Jag kommer aldrig hinna ifatt. Kanske med att fylla 25, men inte resten. Stort grattis, frugan!

who do you think you are?

Det här var tänkt att vara ett före- och efter-inlägg eftersom jag spenderade tre timmar hos frisör igår. Men det blir aldrig som man tänkt sig. Före-bilden ser ni ovan i alla fall. Jag ska dock inte obsessa om hur fruktansvärt mitt hår ser ut, att jag ställde in en dejt igår och stängde av telefonen i fem timmar. Jag ska ta den andra, högre vägen...

Nå må jeg fortelle dere en historie... Hör här! Tjejen som tvättade färgen ur mitt hår var inte the great artist som klippte mig eller ens hans underhuggare som färgade det. Hon var förmodligen intern :) I alla fall när hon tvättade mitt hår säger hon "Miss, you hair is very long... and thick". "Yes, I know. It's crazy really." säger jag. Hon blir tyst ett tag och sen kommer följande "Normally, do you wash your hair yourself?". Jag blir fundersamt tyst och svarar att "Yes, I do.". Tjejen: "Really!? You wash it yourself!?".

Haha, vem tusan skulle annars tvätta mitt hår!? Mamma? Min boytoy/sugar daddy? En maid? Jag måste uppenbarligen ha missat något här. Vem tvättar era hår egentligen?

I övrigt har helgen innehållit mycket fotboll. Lite kul att kolla fotboll när ens kompisar kommer från alla olika länderna. Dessutom bjuder Changkat pausunderhållning i form av eldslukare och tjocka britter i spandexdräkter, Döden utan lie och givetvis försäljarna som kommer in på barer med utbud som till exempel glödlampor. Ska försöka fånga något av detta på bild.

Du har dina moln, jag kan inte skingra dem...

Det värsta med att vara så här långt ifrån alla är inte saknad, hemlängtan, svetten eller att ens hår ser ut som ett fågelbo. Det som är absolut jobbigast, och som jag aldrig tror att man kan vänja sig vid, är att inte vara där för er när ni är nere eller ledsna och behöver mig. Tanken att ni hade kunnat må bättre om jag var hemma hos er gör mig galen. Då tänker jag på hur egoistiskt det är att bara åka. Hur stört det är att jag tror att livet är äventyr, för så är det inte alls. Det är kärlek, vänskap och vara med er. Jag vet inte nu om det är värt att åka iväg igen. Fast nu är jag ju snart hemma igen och ska skratta med er, krama er, laga mat med er, dansa med er, cykla med er, lyssna på er, gråta med er, berätta historier med er, gå på era 25års- och midsommarfester och framför allt - vara med er. Det ser jag verkligen fram emot!

supermalay?

Jag vet inte riktigt om jag förstått hur livet är i Malaysia. Som tur är får jag lite lektioner då och då från äkta malayer. Här är bilder från en typisk söndag i Malaysia. Vad vi gjorde? Åkte runt i Akeesh's bil och besökte sammanlagt tre shopping malls och såg en bio(Shrek). VI åt curry mee, ameer åt chicken poridge. Vi drack 100plus, ameer drack ribena. Vi letade i en kvart efter en parkeringsplats som låg nära hissarna. Vi parkerade bilen "like it is hot" utanför akins nya crib. All in all en väldigt långsam söndag. Och jag blev inte uppstressad för det, men så'n e jag. Inget konstigt med det.

Sitter och slänger i mig lite middag och vill även glatt annonsera att dessa två pluttarna kommer att återförenas i Malaysia om ca 2 månader. Fantastiskt! Jag hade djupa reservationer angående huruvida Mindys resa hit faktiskt skulle bli av. Men så blir det!

Jag som är lite nere eftersom min närmsta resekompanjon och skrattfest-maestro Kartika åkt hem. Det kommer bli så kul. Först får jag vissa Mems KL och Malaysia och sen några veckor senare Mindy. Inte fler av mina favoritpersoner som vill komma ner!?

Morgonstund

För första gången på länge vaknade jag upp klockan sex och var superpigg. Så himla skönt! Men vad annorlunda allt är när man är en-två timmar före alla andra. Mörkt ute när man går till tunnelbanan, man behöver inte riskera att klämmas i dörrarna pga trängsel och det är helt tomt på kontoret när man kommer hit. Mycket märkligt. Fast skönt att komma igång. Jag har lite att fixa kan man säga.


Uppdatering från helgen: Middag med gänget på indiskt, häng på terassen, brunch på pakistanskt i Chow Kit, poolhäng på Villa P, farväl av fantastiska Kartika, tårar i taxin, middag på Jalan Alor utan K, utgång på palette där Stefan dj:ade, sovmorgon, vattenmellonjuice och roti cheese, poolhäng hemma, samtal som gör mig orolig, hurt locker och slutligen en god natts sömn. Grymt mycket med tanke på att det känns som om jag inte gjort någonting.

ambassadsklänningen

Idag ger jag er... ett modebloggsinlägg. Den här klänningen köpte jag för att ha något representabelt att ha på mig på 17 mai-mottagning anordnad av norska ambassaden i KL. Jag försökte föreviga kreationen på bild, men det gick mindre bra speciellt som Stefan var i Sverige. I alla fall kan ni få en känsla av vad jag bar när jag äntrade salen till filharmonikernas musik, smaskade på norsk lax och grattisvin. Tänkte även bära den på veckans ambassadevent, svenska ambassadörens avskedsmiddag. Thus: It is my ambassadsklänning.

I övrigt är jag som ni ser på bilderna, lika glad som jag brukar vara, men åh, vad jag saknar er ibland. Speciellt när jag hör om att ni gör en massa saker som jag vill vara en naturlig del av.